Eftersök, lina eller löshund

Eftersök på påskjutet vilt

Den 8 maj kl 2045 ringdes jag in av en av mina kompisar i ett av jaktlagen. Ett vildsvin, ung galt på ca 50 kilogram var påskjutet.
Min Catahoula, Keiler utrustades med sin skyddsväst Orka och T-shirt i neoprene, T-shirten skyddar hans ben emot all törne och taggbuskar vi har på denna marken.
Efter lite spårande med eftersökshunden i spårlina utan synliga spår av blod eller ben så kom vi fram till ett alldeles för tätt buskage, så jag beslutade att släppa honom lös, jag visste att han skulle vara säker i sin skyddsväst. För att hela tiden veta exakt vart han är hade han sin Garmin GPS på sig.
Tyvärr hittade han inget trots en timme letande, så vi bedömde det hela som en bom och friskförklarade vildsvinet.

Utrustning vid eftersök

Jag föredrar att inte ha ett gevär på mina eftersök, de hindrar mig för mycket i tät skog. Jag väljer hellre att skytten eller annan jägare har geväret. Själv har jag dock alltid en avfångningskniv/ stickkniv i mitt hundförarbälte, med sitt dubbeleggade blad penetrerar kniven effektivt djuret vilket leder till en snabb död. Jag föredrar att sticka viltet i sidan, mellan revbenen och med en saxliknande rörelse försöker jag dela hjärtat som leder till en extremt snabb tömning av blodet.

Spårlina, en spårlina ska vara 10 meter lång och vara synlig, smidig och inte glid för mycket i handen, även om den är blöt av regn etc.
Att ha en spårlina av hög kvalitet som verkligen håller är extremt viktigt, därför använder jag en svensktillverkad spårlina med en hake från GGB i Orsa, även den svensktillverkad.

Betydelsen av eftersök

Vid all jakt, oavsett om det är med löshund eller vakjakt, purch smygjakt så är alla seriösa jägares mål att få viltet att avlida så snabbt och smärtfritt som möjligt.
Detta sker dock inte alltid, oturen, slarvet eller nervositeten kan ställa till det och helt plötsligt känner jägaren en stor olust och oro. Vad hände? Jägaren ska nu inte börja springa runt och leta själv, han ska ringa sin eftersöksjägare som han enligt reglerna kontaktat tidigare och nu sitter beredd att hjälpa till.
Anledningen till att jägaren inte ska leta själv är, enligt min åsikt, risken att han får blod etc på sina skor och avsätter spår i helt fel riktning vilket försvårar för hundens nos, som nu inte vet vilket blodspår det är som leder till viltet.
Jag, när jag gör eftersök, binder upp hunden vid ett träd etc, detta underlättas av mitt koppel som är specialdesignat för liknande ändamål. Jag spanar av marken efter blod, päls, ben eller andra bevis på träff.
Jag kopplar min hund i sin spårlina och låter han göra sin grej, jag litar på honom och följer honom.
Jag går aldrig längre än 100 meter i lina, kanske 150 meter, sen släpper jag hunden som får leta upp det skadade viltet.
När hunden väl fått kontakt med viltet står han bredvid djuret, skallar och ser till att det skadar djuret inte lämnar platsen så att jag kan komma fram och avliva djuret så snabbt som möjligt

Rickard Swevest Lundberg